tisdag 31 januari 2012

Gästtjuv-bloggare Anna Johansson om "Orent ackord"

Jag lägger detta inlägg först igen eftersom det fick så kort tid på förstasidan på bloggen, och det vore synd om någon har missat det./Ingerun aka Boktjuven

Jaha, här kommer jag och gästbloggar hos Ingerun. I vanliga fall huserar jag på www.sparkling.nu och skriver om allt mellan himmel och jord, jag är alltså inte alls sådär duktig och strukturerad att jag har något speciellt tema när jag bloggar, utan det får liksom flöda fritt. 





Nu tänkte jag i alla fall passa på att låta mig inspireras av boktjuveriet och skriva lite om en av mina favoritböcker. Genast fick jag svår beslutsångest, det finns ju så många och vilken av dem skulle jag välja om jag bara skulle välja en? ”Röde Orm” av Frans G Bengtsson eller ”I muséets dolda vrår” av Kate Atkinson, men herregud, där vill jag ju sno ALLT! Eller kanske någon berättelse av Stephen King? Där finns det mycket jag skulle vilja stjäla, fast mest av allt vill jag nog komma åt Stephens hjärna som jag föreställer mig som en stor råvarucistern fylld av embryon till spännande berättelser. Tänk att få gräva omkring där och se vad man skulle kunna åstadkomma.

Men till slut gjorde jag en helomvändning i mitt velande och valde en bok som heter ”Orent ackord” och som är skriven av Mats Berggren. I mina ögon är det en fantastisk berättelse som jag fastnade för direkt när jag började läsa, men jag läste på hans hemsida att den hade blivit refuserad åtta gånger innan den gavs ut, så det är väl uppenbarligen inte alla som håller med mig här. Men jag sträckläste hela berättelsen med stor behållning, fast här måste jag medge att jag är ganska svag för arbetarromaner i största allmänhet. Det här är dock långt ifrån någon smutsig socialrealistisk skildring där far sliter i gruvan och sitter svettig och sotig och tröstar sig med brännvinsflaskan efter att ha spöat mor inför deras åtta hungriga barn, utan detta är snarare en liten berättelse om kärlek, vänskap och solidaritet som är skriven med ett roligt och engagerande språk.




I korthet handlar boken om en kille som jobbar på fabrik, som träffar en tjej som håller på med teater, och hur de skilda världar som de lever i påverkar deras förhållande. Samtidigt får man följa livet på fabriken med arbetskamrater och förmän, hur en konflikt på arbetsplatsen växer och blir till en vild strejk och hur fabriksmiljön påverkar en och gör att man både kan växa och krympa som människa. Allt detta vävs ihop till en vardaglig och lättläst berättelse som åtminstone engagerade mig när jag läste den. Har nog läst om den fem–sex gånger under årens lopp, och tycker nog den håller måttet än idag.

Vad jag vill stjäla:
  1. Meningen som avslutar första kapitlet, som handlar om när bokens jag precis har träffat sin blivande flickvän på en konsert och han har fått reda att hon är skådespelerska, och han kämpar med sin dåliga självkänsla för att han själv bara är en simpel fabriksarbetare: ”Jag ler tillbaka. Så flyttar jag blicken till bandet och försöker se ut som om jag är jävligt snygg och har hela släkten full med skådespelare”
  2. Klockrena personbeskrivningar i stil med ”Birger är en röd varulv, Ture är ett rosa lamm, även om han måste ansa klorna ibland för att få in dem under de socialdemokratiska fårakläderna”.
  3. Berättelsen om hur den hatade arbetsledaren Karlström blev den han blev. Tänker dock inte avslöja den här, men den ger människan Karlström en helt ny dimension.
  4. Sista meningen, eller egentligen hela sidan. Som jag heller inte tänker avslöja här, för man avslöjar inte hur en bok slutar, men det är onekligen inget tillrättalagt utan lämnar öppet för funderingar. Jag tänker på det fortfarande ibland, hur det egentligen gick med det där? Hör du, Mats Berggren, är det inte dags för en ”Orent Ackord II” snart?

En hemlig vän

En hemlig vän av Katarina Genar.
Ålder:9-12
Betyg: 3
Förlag: BonnierCarlsén
ISBN: 9789163864476
Köp den tex på Bokus eller Adlibris
                                     








I korthet handlar "En hemlig vän" om Henrietta, som har flyttat med sin mamma till en ny lägenhet eftersom pappa hellre vill bo med någon annan. Hon kommer i en ny klass och tycker att det är svårt att hitta vänner. Sedan händer lite övernaturliga saker, hon lär känna sin granne herr Wallgren och hon får också mystiska brev från någon som kallar sig "En hemlig vän". Det är en lite drömskt och mjukt berättad historia om att vara ny, och försöka passa in,och om hur man kanske själv ibland stöter bort en möjlig vän.

 Vad jag vill stjäla från "En hemlig vän":
1) Bra sätt att visa hur det är att vara ny i klassen och hur barn vill passa in, och ha samma saker som andra:
"I Henriettas nya klass är det många som har egna mobiler. Så var det inte i den förra klassen."

2) Avslutning kapitel 2, om den mystiska flickan som Henrietta ser gunga.
"Sedan är hon borta. Lika hastigt som hon kom. Henrietta märker att hon hållit andan."

3) En av vändpunkterna i historien, i ett telefonsamtal:
"... är det herr Wallgren du skall prata med. ...Ja, han och hans fru förstås. Be herr Wallgren berätta om Isabella! Sven lägger på."

måndag 30 januari 2012

Hur bildas nya ord?

I dagens svd skriver Jonas Kragnert Bartholf (förälder och författare) att eget språkbruk inte kan påtvingas andra. Det är svårt att säga emot.

Vidare skriver han att "språk utvecklas traditionellt genom att användandet av ord dör ut och att nya företeelser skapar behov av användning av annorlunda ord." Han menar också att den debattartikel som skrevs av Karin Salmson och Marie Tomicic från Olika förlag, och Karin Mille där de skriver att det behövs ett nytt ord "Hen" är ett tecken på att de " inte nöjer sig med denna organiska tillväxt av språk"

Men vad är det som säger att deras debattartikel inte är en del av språkets organiska tillväxt? Jag vill minnas att jag såg ordet "snippa" i ett antal artiklar innan det blev ett riktigt ord.

Om också hen faktiskt blir ett riktigt ord eller inte får framtiden utvisa. Själv tänker jag försöka använda "hen" ibland framåt, i de specifika fall då könet faktiskt inte är känt(Se mitt tidigare inlägg ), och annars fortsätta med hon och han.  Det hade jag troligen inte börjat med (än) om jag inte läst debattartikeln.





Och efter deckare kommer....

I dagens DN finns en artikel av Lotta Olsson där hon frågar sig hur länge deckartrenden fortsätter att hålla isig. Hon undrar hur det kan komma sig att det finns så många deckare och deckar-författare, samt varför svenska deckarförfattare är så populära internationellt.

Själv har jag läst en hel massa deckare, men är för tillfället ganska trött på konceptet. Utom på TV. En engelsk TV-deckare är ofta toppen. Morse, Lewis, Murdoch(iofs Kanadensisk men vem är noga) mfl.

Men anledningen att det skrivs så många deckare är nog troligen att det är en typ av böcker som lockar många läsare. Fast det kan ju lika gärna en annan genre göra. Skräck och vuxen fantasy kanske. Eller vem vet, kanske något helt nytt?  Vad tror du?

söndag 29 januari 2012

zombiedamer och gratisböcker...

 Hannele (Zombie-damen).

Filmen....
...fanns på på lunchen med Bokbloggarmaffian i Väst. Alltså ingen livslevande zombiedam men en av bokbloggarna hade varit statist i en riktig Zombiefilm! Dock spelade hon inte zombie, men väl en mamma som försökte rädda sina barn från zombier. Är det coolt eller vad?






I uppropet till lunchen stod att man skulle ta med sig böcker man inte ville ha, och så kunde man byta med varandra. Så här många böcker fanns det:

Det var dock bara ett liiitet problem. Jag(som den enda) hade totalt glömt att man skulle ta med sig böcker.

Pinsamt. Ändå kunde jag inte låta bli att ta två böcker. Inget vidare första intryck det inte. Men jag har iallafall något att skylla på....jag är ju en boktjuv! Och vad gör en sådan?!??!








De här två böckerna fick iallafall följa med mig hem idag, och troligen kommer jag att recensera dem här så småningom ->




Jag återkommer med en redovisning av ett frågeformulär som jag hade med mig och som alla bokbloggarna var vänliga att svara på.

lördag 28 januari 2012

Du borde skicka...

några böcker till fängelset som svenskarna Martin Schibbye och Johan Persson sitter i. De har nämligen planer på att starta ett fängelsebibliotek och vill att vi skall skicka böcker på utländska språk till dem.


Man skall också bifoga ett brev skrivet på engelska till dem. Skicka hela rasket till:


Johan Persson / Martin Schibbye
Kality Prison Zon 7
Addis Abeba Prison Administration
P O Box 2436
Addis Abeba
Ethiopia

Läs mer här: GP:Svenskar Startar Fängelsebibliotek

Jag skickade ett paket idag med sju böcker på engelska. Jag tog några pocketböcker som jag tycker mycket om, men redan har läst. Sju böcker är inget bibliotek men om fler gör det så kan det bli ett.

Imorgon träffar jag bokbloggar-maffian.

Av en händelse råkade jag se det här uppropet: Bokbloggarmaffian i Väst samlas.
Jag anmälde mig och fick komma med, så imorgon blir det IRL träff med andra bok-bloggare.
Det skall bli kul!

fredag 27 januari 2012

Hemligheten på perrrong 13

Hemligheten på perrong 13 av Eva Ibbotson.
Betyg:3
Förlag: Berghs
ISBN: 9789150215793
Köp den tex på Bokus eller Adlibris

Hemligheten på perrong 13 kom ut på svenska 1994 och i en ny utgåva med ny omslagsbild 2005(syns på bilden). Jag lånade denna bok på biblioteket pga min dotter läser den i skolan och hon sa till mig att hon hade tänkt att det där kunde jag ha skrivit. Det gjorde mig intresserad eftersom jag jag tänker att en bok som är i liknande stil som jag skriver men skriven av en författare som har gett ut en massa böcker - den kanske har nyckeln till hemligheten för mig. Det kan vara svårare att försöka inspireras av/härma en helt annan typ av bok.




Hemligheten på perrong 13 är att där finns en dugall vilket är en portal till en annan värld som heter "Ön". På "Ön" finns många sorters varelser såsom häxor, trollkarlar, älvor, vattennymfer, vattumän och sjöjungfrur.Vägen öppnas bara en gång var 9-e år och förra gången råkade Öns prins(då en bebis) komma över på "vanliga sidan".

Nu har en räddningstrupp skickats ut för att få hem honom. Men han är inte riktigt som de hade trott.
Det är bråttom för guppeln är bara öppen en kort tid och efter det är det bara spöken som kan resa fram och tillbaka.

Vad jag vill stjäla från "Hemligheten på perrrong 13"

1) Den härliga sagokänslan.
2) I slutet av kapitel 1 konstateras att det inte kommit så många som vanligt genom guppeln den här gången. Spöket Ernst säger att de kanske kommer senare. De har ju nio dagar på sig.  Kapitlet slutar med en cliffhanger:
"Isjälva verket trodde han inte alls att de skulle komma senare. Han trodde inte de skulle komma alls, och han visste varför."
3) Vattennymfen som är väldigt noga att påpeka att hon inte är en sjöjungfru, se "själv att jag har ben". Varför hon tycker det är så viktigt är det ingen som vet.
4) Ytterligare cliffhanger i kapitel 4:
"Det var ett barn som åstadkommit det där oväsendet, det barn de hade kommit långa vägar för att hämta."

Sammanfattningsvis tycker jag att det är en helmysig, typisk engelsk fantasy-berättelse, lite som en Narnia-light. Det blir dock bara betyg3, pga att storyn är något lite för lätt att genomskåda. Dessutom stör jag mig lite på figuren Raymond. Raymond är en arketyp som man ser i många engelska böcker, den bortskämda, (ofta) tjocka, alltid olidliga pojke som är med för att visa hur ödmjuk och ädel ett annat barn är, jmf Harry Potters fosterbror och  Eustace i Narnia. Det som jag inte uppskattar är att detta barn är skildrat med så lite medkänsla(vilket också störde mig i Harry Potter).

Ett olidligt bortskämt barn som får för mycket godis - inte kan det vara den som alla skall förakta mest? Jag saknar försonlighet och att pojken kanske har någon liten god sida, som man får se. Eustace i Narnia är lika olidlig som Raymond i många kapitel men det blir en vändpunkt efter han har råkat bli förvandlad till en drake. Det är oerhört obekvämt att bli en drake, och svårt att kommunicera eftersom man inte kan prata. Upplevelsen får  Eustace att omvärdera sina tidigare förhållningssätt, och tex börja hjälpa till. Och de andra tar emot honom med öppna armar, trots att de var sura på honom innan.

torsdag 26 januari 2012

Hur skriver "Vad"-människor? Och vice versa.

Ibland har jag undrat hur sjutton det kan komma sig att någon vill skriva och läsa vissa typer av böcker, exempelvis en realistisk skildring av en persons inre upplevelse av en personlig kris, kanske någon som skär sig själv. (Exempel "Jag finns") En liten aha-upplevelse angående det här fick jag när jag läste en gäst blogg av Eva Selin i Jag är boken- BBN, där hon har delat in läsare i olika typer. Jag har också skrivit om det innan.

                     
Och en sammanfattning av förklaringen är...
människor är olika

Visst, ja. Så där var det ju. 
Hade jag glömt det nu igen.
 
Då fick jag ändå en bra och praktisk övning i det ämnet, för några år sedan gick en UGL kurs(utveckling grupp ledare). UGL är en metod som bygger på erfarenhet av gruppdynamik från amerikanska armen. Man upptäckte att vissa grupper totalhavererade(tex började skjuta på varandra) medan andra var väldigt effektiva. Inom parentes var det de grupper där man litade på varandra och lät folk vara olika och lyssnade på alla som var de som lyckades. Kursen går ut på att man skall lära sig att samarbeta med folk som man från början retar sig på, och tom gå därifrån och uppskatta dem och det som skiljer dem från en själv.


Hur eller vad/Grön-blå eller röd?

I UGL är Grön=analytisk, Röd=handlingsmänniska och Blå=emotionell/känslomänniska. Och självklart har de flesta delar av allt detta men ofta lite mer av en eller ibland två. Jag tycker att det i mångt och mycket kokar ner i om man är "Vad" eller "Hur" människa. Med "Hur" människa menar jag en som tycker att processen i sig är det viktiga, att saker görs på rätt sätt, ofta en känslomänniska och/eller analytiskt lagd. Med "Vad"-människa menar jag en handlingsmänniska, för vilken det viktiga är att något faktiskt blir gjort, inte exakt hur det går till.

 Just nu så funderar på om sättet en person skriver på och vad man vill läsa av  om utifall man är en "Vad" eller "Hur" människa?

När jag översätter det till att läsa och skriva så tänker jag mig att det skulle kunna vara skillnaden mellan kategori 1 och 2 i  Jag är boken- BBN. 
Nedan har jag satt HUR och VAD som rubriker på dessa kategorier

HUR-människor

1a) vardaglig igenkänning & inre förståelse
1b) in i det svarta och såriga

VAD-människor


2a) utåt, uppåt, framåt
2b) bort till fantastiska sagor

Sammanfattning

Och allt det här har jag skrivit för att jag egentligen undrar om det är en stor fördel att vara "Hur"-människa när man skriver? Och om det stämmer att fler "Vad" människor än hur människor gillar tex fantasy. Jag tänker att "Hur" människorna vill veta hur det kunde gå till innan de vill tro på en pratande hund.  Vad tror du?

onsdag 25 januari 2012

En liten chock

En liten chock av Johanna Lindbäck.

Betyg:4
Ålder:12-15 år
Förlag:Tiden/Rabén&Sjögren  
ISBN 9789173710664

Köp den tex på Bokus eller Adlibris

Boken handlar om Gustav som går första ring i gymnasiet. Han bor själv med sin pappa eftersom mamman dog några år tidigare.


En liten chock är Johanna Lindbäcks debutroman, och hon har sedan dess skrivit flera böcker varav jag har läst två "Min typ brorsa" och "Saker som aldrig händer". Bägge dem kommer jag  kanske att skriva om här senare men jag tyckte det kunde vara speciellt intressant att först titta på det som var debutboken från en nu framgångsrik författare.

Jag läser gärna mer av Johanna Lindbäck. Av de tre jag har läst tyckte jag bäst om "Min typ brorsa" och sedan "Saker som aldrig händer", men även detta är en klart läsvärd bok.

Boken handlar om Gustav, som  hoppas på tre saker inför det nya året:
 1) En flickvän alternativt tillfällig tjej 2) En massa nya kompisar 3) En ny personlighet
Gustav bor ensam med sin pappa Jack som är amerikan, sedan hans mamma dog för ett par år sedan.
Jack bodde inte med dem då, men flyttade till Sverige för att ta hand om Gustav.

Vad jag vill stjäla från en liten chock
1) Trevliga mys-skämt, så som tex när Gustavs lärarvikarie(som han blir lite förtjust i) lånar honom tre böcker och säger: "Läs fort ok? Börja nu! Skolka! Jag skriver ett falsk intyg till dig."

Eller när Jack, Gustavs pappa försöker övertala Gustav att de skall göra något tillsammans, helst simma. Gustav säger att han är för stor för att göra saker tillsammans, och då säger pappan:

"Om vi säger så här då. Jag kommer att befinna mig på simhallen imorgon klockan 5. Det kanske blir så att du tittar in vid ungefär samma tid? Och råkar gå ner i poolen?Vem vet? Ingen kommer att kalla det ett gemensamt intresse, det kommer att vara ren slump. ...jag undrar bara om jag...skall ta bilen till detta slumpartade möte eller går det bra att promenera hem sen?"

2) Att man bryr sig om hur det går för Gustav. Att både Eva och Elin känns som riktiga personer.

3) Att två olika trådar/konflikter kombineras på ett sätt som är det värsta möjliga för Gustav efter ca 2/3 av boken.

Provläsa

Är det inte kul att man kan provläsa nästan alla böcker på nätet nuförtiden?

Här kan man tex provläsa de flesta(all?) nyutkomna barn och ungdomsböckerna, se
http://www.provlas.se/kategori/barn-ungdom/

Tex kan du provläsa Kivi och Monsterhund av Jesper Lundqvist
den första barnboken med hen.

tisdag 24 januari 2012

"Hen" vann bloggexperimentet.

Kom du nu eller har du tidigare kommit till denna sidan från facebook?
I såfall kan jag avslöja att du har blivit utsatt för ett litet experiment. Egentligen gäller experimentet delvis också dem som kommit in via tex DN eller svd, så även om du inte kom in just via fb kan du har varit med om mitt experiment.

Min blogg är ganska ny och jag vill gärna ha fler läsare till den... annars är det ju inget kul! :)
Jag har därför provat lite olika sätt att marknadsföra bloggen, mest via facebook. Här listar jag några av dem och hur det gick.

Metod 1

Ett kaxigt(troligen lätt överdrivet:) påstående på facebook. I det här fallet skrev jag att
sedan min nya logga kommit in har jag nu Sveriges Snyggaste bokblogg. I praktiken har jag inte sett alla Sveriges bokbloggar, kanske inte ens 10% av dem, så mitt påstående är, tja taget ur luften.



Funkade det då? Jajamen. Den dagen hade bloggen flest besökare någonsin.

Slutbetyg för metoden överdriven reklam: 5 av 5, dock har det nackdelen att det kanske inte skall användas för ofta.... eller? :)

Metod 2


Metod två. Hur skulle jag nu få folk att ännu en gång titta in? Det fick vara något nytt. Något drastiskt. Visst är jag fb vän med mamma och svärmor men va sjutton. Jag provade metoden att skriva ett fult ord på fb som sedan upprepades i en recension. (Pojkarna) Eller egentligen så var det så att jag hade skrivit det fula ordet i recensionen redan innan men nu kom på att det kanske skulle komma många från fb om jag också skrev det där.

Hur det funkade? Förvånansvärt dåligt. Visst hade jag en hel del besökare den dagen, men bara en bråkdel av dagen då jag körde metod 1.

Slutbetyg för metoden: 2+ av 5. Det är en stark 2-a och jag skulle byta till en 3-a om det inte vore så att jag fick kalla fötter efter det blivit kväll och valde att dölja det inlägget i fb-loggen.

Metod 3
Länka till artiklar på DN, svd osv

Jag märkte att en del trafik kom in via länkar från DN och svd och började lite leta efter artiklar som kunde vara intressanta att kommentera för att kunna länka till dem.

Hur det funkade: Medelbra. Ett stort plus var också att det gjorde att jag läste en hel mängd intressanta artiklar. I motsats till metod 2(som kändes pinsam efteråt), kändes denna som en bra metod framåt.

Betyg:3

Metod 4
Hen

Detta borde kanske ställas under metod 3 eftersom det började med att jag såg en intressant debattartikel om hen i svd, men vad som hände då var att det kom väldigt mycket trafik till mitt inlägg "Hen vem bryr sig". Och det som gör metod 4 till vinnare i mitt experiment är medan alla övriga peakade dag 1 för att sedan tystna av, verkar "hen"-trafiken bara fortsätta och fortsätta. Ordet "hen" engagerar verkligen!

Betyg 5! Den här metoden tror jag inte heller man måste variera så mycket, det är nog bara att köra på.
  


Heja hen!

Ursäkta att man vill bli lite älskad

Betyg: 4
Förlag: AlfaBeta
Ålder: ungdomsbok
Köp den på tex Bokus eller Adlibris

Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell är en titel som har fångat min uppmärksamhet.
Boken handlar om Nora Johansson, som är 17 år. Hon har två bästa kompisar, Lisa som är allra närmast och får höra hemligheterna, och  Jossan som är den hon varit kompis med längst. Hon är vacker, får all uppmärksamhet och många killar. Dessutom har hon alltid de senaste mobilerna. Själv har hon Lisas förra avlagda mobil och ingen pojkvän. Fast hon är iallafall bäst på armbrytning! Boken handlar om kärlek och vänskap och hur dessa kan sätta varandra på spel. Intressant historia som är svår att lägga ner även för mig som i vanliga fall föredrar fantasy-böcker.




Vad jag vill stjäla från "Ursäkta att man vill bli lite älskad"

1) Titeln! Den är allmänt catchy och ger dessutom perfekt tonen för boken.
2) Ordspråken. Nora har sina egna humoristiska och träffande sk Noriska ordspråk.
Exempel: Lätt fångat - mindre kul. Hemma bra och borta surt.Alla vägar bär till fuuuuuck. Lägga inte alla ägg i en korg - släng dem på Viktor Persson.
3) Kapitelindelningen
 Boken har en egen kapitelindelning med 161 kapitel på 245 sidor. Ibland finns flera kapitel på samma sida. En trevlig omväxling som jag tycker fungerar speciellt bra på en sådan här bok som nästan är som en dagbok.

Andra som skriver om boken:svd dn Bokhora barnboksprat Barnens Bokklubb AndyPandy

måndag 23 januari 2012

Äh pyttsan - ge mig en undersökning

De odrägligaste personerna är ofta de bästa författarna, hävdar Björn Wiman i DN och ger August Stringberg som exempel på en som kombinerar en påstådd odräglighet med egenskapen att vara en av de bästa författarna.

Ett exempel är inte mycket till stickprov, men det än större felet är att han av sin egen premiss också drar slutsatsen att implikationspilen "förmodligen" också går åt andra hållet också dvs att det också gör att alla odrägliga är de bästa författarna. Klassiskt nybörjarfel i logik.

Äh pyttsan säger jag.

Det är lätt att hitta ett motexempel. Ta tex Astrid Lindgren. Hur många listor på Sveriges mest beundrade person har hon inte toppat?

lördag 21 januari 2012

Hen - vem bryr sig?

I dagarna får Sverige sin första barnbok med "hen" ett nytt tredje persons pronomen med skillnad att det kan betyda antingen en hon eller en han. Så det är som ett kortare alternativ till att skriva hon/han resp. han/hon om man föredrar det.  I gårdagens svd finns en debattartikel skriven av Karin Milles, docent i svenska, samt Karin Salmson och Marie Tomicic, Olika Förlag, med anledning av att utgivningen av denna bok "Kivi&Monsterhund" ISBN 9185845760 har genererat en upprörd debatt redan innan den kommit ut.



Kommer "hen" att leda till mer jämlikhet? Kanske, kanske inte, men värre än neutralt blir det knappast. Så minst lika bra som det är nu.(Och inte ens det är så illa.)

Men det finns också mycket annat som talar för att införa ordet "hen", så jag själv både hoppas och tror att ordet tar fart.  Personligen tycker jag att den största vinsten är att "hen" är ett så utmärkt och praktiskt tillskott till språket! Det är ganska ofta man inte vet könet på någon, exempelvis när en tjänst skall tillsättas och man inte vet könet i förväg, men ändå vill diskutera hens arbetsuppgifter (Tjolahopp! Mitt först användande av det nya ordet "hen").

Som artikelförfattarna skriver är hen inte tänkt att _ersätta_ han och hon. När man vet könet kan man ju använda han eller hon. Om man vill. Hen skiljer sig inte till den svenska varianten av första person och andra person pronomen. När jag skriver "jag" eller "du" i en text är det ingen som vet om jag avser en man eller kvinna. Det finns exempel i andra språk, tex i spanska heter "vi" nosotras om det bara är kvinnor som man menar medan det heter "nosotros" om det är bara män - eller blandat. Är det också upprörande att man på svenska säger "vi" oavsett kön? Skulle inte tro det.

Mao en del av svaret på de upprörda reaktionerna (över 900 kommentarer på artikeln hittills, och den blev den mest lästa artikeln i svd trots en partiledaravgång samma dag) är att det känns ovant för det är nytt. Alla ni som är upprörda om man frågar era barn om 20 år om de anser att det var bra att ordet "hen" infördes tror jag att de kommer att rycka på axlarna och svara
"Vem, bryr sig!"


"Kivi och monsterhundarna" släpps 26 jan 2012, men den kan förbeställas på Bokus eller Adlibris,
Några recensioner:Aftonbladet,Barnboksprat, Barnens Bibliotek. Det verkar som om det kan vara en bra bok, ovanpå allt.
Det finns också artiklar om boken i  DN, GP , DN och DN

Tycker du att hen behövs som ord eller inte? Ge gärna en kommentar om det hos mig och/eller
kan du rösta hos Språkrådet.

fredag 20 januari 2012

Pojkarna

Vinnaren av 2011 års Augustpris för årets svenska barn och ungdomsbok. Pojkarna är skriver av Jessica Schiefauer och är i genren magisk realism.  De två första meningarna på baksidan ger mycket av känslan i boken. "Vi fyllde fjorton år den våren, Bella, Momo och jag. Vi höll oss för oss själva."

Pojkarna handlar om de tre vänninorna och hur de upplever att de blir utsatta för sexuella trakasserier av pojkarna i klassen, ibland även när det är lärare närvarande, som inte reagerar. De samlas i stället i Bellas växthus där de har maskerader och roll-lekar. "Växthuset var en frizon, ett rum att gå till där andra lagar gällde," " Bella älskar sitt växthus och skickar efter frön och plantor. En gång får hon ett frö som hon inte känner igen. Hon letar febrilt igenom alla växtböcker men hittar ingen information om växten. Är det en sorts orkidé?


Bokens teman är framförallt våndan att gå genom puberteten och växa från flicka till kvinna, men också könsroller, sexualitet och makt, kärlek (om än mest destruktiv sådan) och om vänskap.

Vad jag vill stjäla från Pojkarna:
1. En lysande beskrivning av hur det känns att vara i onåd hos den man älskar:
"Efter den natten såg Tony mig inte i ögonen mer."... "Ja, Tony tog sin blick från mig, och utan den började jag falla sönder.""

2. Beskrivningen hur fantasin om hur fina utklädningsdräkterna är försvinner när en mamma kommer in:
"...bilden av hur Momos mamma... kikade in medan vi höll på att planera och klippa och tråckla. Hon kom in i vår värld med sina stora flinka händer och när hon tog i materialen var det som jag också fick vuxenögon att se med för jag såg att tybitarna var skeva, att pansaret var kartongbitar målade med silver tejp och att de satt ihop med gummisnoddar."

3. Beskrivningen av hur huvudpersonen känner sig efter en hemsk händelse:
"..såg på mina fötter. Två knöliga smutsiga strumpfötter som verkade befinna sig lång under mig, som om min överkropp inte satt ihop med underkroppen.

Sammanfattning: Boken var intressant och spännande och det hela utvecklade sig inte alls som jag hade trott. På det stora hela en bra och annorlunda bok, med en genial grundidé, den som är de tre tjejernas hemlighet. Synd bara att det som jag var mest spänd på, nämligen när historiens "jag", Kim, skall berätta sin hemlighet för Tony som hon är kär i - det händer aldrig. Något kommer emellan. Jamen jag ville ju verkligen veta hur Tony skulle reagerat. Det vill jag fortfarande! Jag tycker att det är en lite konstig blandning mellan väldigt poetiskt språk och fula ord. Ordet "kuk" används väldigt flitigt, men bortsett från det så är språket fantastiskt.

Jag har också skrivit lite om "Pojkarna" i ett tidigare blogginlägg: "Lånar" alla författare?

Jag tvekar mellan 3 och 4 i betyg men väljer 4, mest av anledning att jag vet att detta är en bok jag kommer att tänka på i efterhand.

Betyg: 4
Ålder:Unga vuxna
Förlag: BonnierCarlsén
Köp tex på Bokus eller Adlibris

onsdag 18 januari 2012

Vad söker olika barn/ungdomar/personer i böcker?

När jag gick en skrivarkurs "författarskolan" på folkuniversitetet, så märkte jag att ungefär hälften av deltagarna(ca 12 personer) tyckte att det var irriterande om något var med i berättelsen som inte var realistiskt. Nu menar jag inte vara trovärdigt i litterär betydelse utan det fick inte vara någon sorts magi eller osäkert om något hände eller om det var som personen tänkte eller drömde.

Jag har funderat på vem som läser vissa barn och kanske i synnerhet ungdomsböcker. Idag är det ett mycket intressant inlägg på Barnboksnätet - BBN där skribenten Eva Selin skriver om hur hon använder en sorts formulär och ritar pilar  för att rekommendera böcker till någon(tror jag). Det som jag finner intressant är iallafall den uppdelning hon gör om läsaren vill gå in i sig själv lite, mycket, inte, och ännu lite mindre. Jag tycker den ger mig en sorts förklaring på en fråga jag inte kan formulera.

Själv är jag typ 2b! Vad är du?

Hungerspelen!

Betyg:5
Ålder:Tonår och upp
Förlag: BonnierCarlsén/MånPocket
ISBN: 9789170016981
Köp den tex på  Bokus eller Adlibris

Hungerspelen av Suzanne Collins är en av de mest spännande böcker jag har läst. Det tog en dag att läsa den och nästa dag köpte jag del2 "Fatta Eld". Dagen därpå köpte jag del3 "Revolt". Jag kunde bara inte lägga ner den. Jag ser fram emot att se filmen! Och tydligen skall det bli en film av Fatta Eld också, se DN





Historien i första boken handlar om Katniss Everdeen som försörjer sin familj(mamma, lillasyster, lillasysterns katt) genom jakt i ett hårt samhälle, där det är svårt att få mat för dagen. Världen är indelad i 13 distrikt och Katniss distrikt(nr12) är specialiserat på gruvdrift. Det var i gruvorna som Katniss pappa omkom, och det var då som Katniss så småningom blev familjeförsörjare, eftersom maten tog slut och mamma bara låg i sängen.

Innan vi kommer in i historien så har det varit krig. Distrikt 13 ledde ett uppror mot de styrande i huvudstaden som slogs ner och de styrande förintade hela distrikt 13. Varje distrikt har sin specialisering, och de varor som framställs går till folket i huvudstaden som lever materiellt privilegierade liv.

 För att påminna om att huvudstaden styr går varje år "Hungerspelet", där varje distrikt tävlar med en flicka och en pojke.  "24 deltagare. Bara en överlever. Allt direktsänds." Vilka som deltar avgörs av lotten, men om någon frivillig vill ta en plats så går det bra. Av de 25 personerna som deltar i spelet så överlever bara en. Den personen har sitt på det torra resten av livet.  Och - allt visas på TV löpande.


Några andra viktiga karaktärer i boken är Gale, Katniss jaktkompis, som hon litar på kommer att ta hand om hennes familj när hon är borta, och Peeta den pojke som blir utvald att representera distriktet. Flickan blir Primrose, Katniss lillasyster men då stiger Katniss in och tar hennes plats.

Inom parentes så påminner historien med en dokusåpa på liv och död mycket om Stephen Kings "The running man".



Vad jag vill stjäla i Hungerspelen:

Allt! Men problemet är att jag(som vanligt) har svårt att sätta fingret på vad det beror på.
Men bland annat är det nog de cliffhangers eller oväntade vändningar som finns på slutet av nästan varje kapitel. Några exempel:

Kapitel 1: Katniss har gått och oroat sig att hon skall bli utvald till Hungerspelen hela dagen. Hon har mot betalning tagit över andra personers lotter och har därmed ganska stor risk att bli uttagen. Kapitlet har också beskrivit hur det är Katniss som gjort alla svåra saker och skyddat sin lilla syster. Kapitlet slutar:
-Men det är inte mitt namn. Det är Primrose Everdeen.

Kapitel3: Katniss och Peetas handledare är en fd Hungerspelsdeltagare, numer alkoholiserad.
En TV-kvinna, Effie Trinket, säger till dem att Haymitch inte är speciellt TV-mässig.
"Han är full varenda dag", svarar de och skrattar. Skratta ni, säger hon men det är er handledare som skaffar sponsorer och bestämmer när ni skall få gåvor och kan  därmed avgöra om ni skall dö eller överleva.
Just då raglar Haymitch in, och kräks på den dyra mattan.

Och obs att det bara är en som överlever, så även om Peeta och Katniss representerar samma distrikt så blir de också motståndare i spelen.
Kapitel 4 slutar:  Och det innebär att Peeta Mellark, pojken som gav mig bröd den där gången, kommer att göra sitt bästa för att försöka ta livet av mig.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Hungerspelen av Suzanne Collins

Jag är gästbloggare nr 27....

Idag är jag gästbloggare nr 27 på Sanna Juhlins blogg SannaMarie funderar

Teckningen på tjejtjuven som jag har både i inlägget ovan och här till höger är ritad av Ingrid Arnell, se Mamsell Arnell

Hon har också ritat den superfina loggan med fågeln som knycker böcker, som jag fick igår.

Fritagningen

Fritagningen av Robert Muchamore köpte jag på impuls när jag var ute för att köpa böcker att läsa och recensera på bloggen. De flesta av de böcker jag har tittat på har haft kvinnliga huvudpersoner, och troligen i första hand vänt sig till kvinnliga läsare i olika åldrar. Det gör inte denna, även om den inte på något vis är helt befriad från tjejer och damer. Det är nog snarare lite 50-50, och både småtjejer och vuxna damer kan vara minst lika tuffa som killarna.

Boken handlar om en hemlig agentorganisation som heter CHERUB. Det som är speciellt med den är de bara engagerar barn som agenter. Från ca 10 år kan barnet genomgå en supertuff grundträning, och sedan får de olika uppdrag. Tanken är att ingen vuxen kommer på tanken att ett barn kan vara agent och att de därmed kan komma in till ställen dit en vuxen aldrig skulle bli insläppt.

Fritagningen är den tredje boken i Cherub serien. Huvudpersonen är James som är ca 13 år. Han får ett uppdrag som går ut på att nästla sig in hos sonen till en vapenhandlare vid namn Jane Oxford. Sonen heter Curtis och sitter i ett ungdomsfängelse där alla fångarna är under 14 år. James kommer också dit, med en påhittad historia i bagaget och planen att de skall bryta sig ut från fängelset. Curtis antas då föra James till sin mamma och FBI kommer att bevaka dem och hoppas kunna gripa henne.


När jag läste de första kapitlen tänkte jag att det här var en bra dålig bok. Konstigt språk och generaliserande beskrivningar intill klyschor. Den här beskrivningen tex: "Precis som vågor slår mot en strand, kunde man här på Alaska höra en kastvåg närma sig." Jaha. Annars är de flesta beskrivningar mest i form av att färgen anges, tex "Laurens och Bethanys hem för natten var en container, målad i starkt orange".

Jag läste dock på lite och kom till en scen då huvudpersonen går med ett par klasskamrater till en bowlinghall. Ett annat gäng är där och bowlar. Eftersom det andra gänget förolämpar en av tjejerna i agentgänget så uppstår ett slagsmål. I slagsmålet lyfter texten och jag blir helt koncentrerad och intresserad. Hur gick det till? Jag är vanligen inte speciellt intresserad att läsa om slagsmål. I filmer passar jag gärna på att kolla mail och sms när de pågår.

Efter den scenen har boken väckt mitt intresse. Jag vill veta vad som händer. Det är spännande och jag läser snabbt ut boken.

Vad jag vill stjäla från "Fritagningen":

1. Ideén med barnagenterna. Jättebra förklaring till varför det är bra med så unga agenter och att de ofta får i uppdrag att bli kompisar med skurkarnas barn, för att på så vis nästla sig in hos skurkarna.

2. Den spänning som jag tycker att boken har. Att jag som läsare vill veta vad som händer och det uppstår ett sådant där moment när jag lever in helt i boken. Hur skapas egentligen den spänningen. Om jag det visste. Kanske finns hemligheten i dessa rader, kanske beror spänningen på något jag inte uppmärksammade innan dessa rader.

-Lugna ner dig Gabrielle, sa han. Det är inte värt att bli upprörd över en sådan som han.
Gabriell släppte sitt offer och ställde sig upp. James trodde han hade gjutit olja på vågorna, men insåg i samma sekund att fyra killar var på väg mot dem... <klippt>. När han tog ett kliv framåt för att gå tillbaka till sin bana fick han ett klumpigt slag på sidan av huvudet.
 James reagerade instinktivt, Han skickade iväg en armbåge bakåt för att slå ut killen som hade attackerat honom, och träffade rakt i ansiktet.

3. Spänningen, igen.

Det är ju inte bara grundidén som är bra. Plotten är också intressant. Att försöka nästla in sig hos en fånge och sedan rymma ur ett fängelse, när man bara är 13. Eller kanske 12. Riktig hemlig agent liksom. Vem vill inte vara det?

Sammanfattning: Ibland en bladvändare, ibland tappar jag hakan av konstiga eller schablonmässiga formuleringar. Det gäller faktiskt alldeles speciellt i början av berättelsen och i slutet. Men mellan början och slutet är det helt enkelt superspännande. Jag vill också ge en liten varning för att boken innehåller förvånansvärt grovt våld, både det som faktiskt sker och det som finns som hot, men inte infrias. Värsta exemplet: En tioåring förstår vid ett tillfälle att en person hade tänkt styckmörda henne. Huvudpersoner är tuffa och kyliga och klarar det mesta, men de verkar inte ha så många brister, iallafall inte några som hindrar dem. Jag tvekar om vilket betyg jag skall sätta. Boken är spännande som Hungerspelen men platt som en gammal 25-öres roman. Jag funderar på allt mellan 2 och 4 men fastnar för en medelväg.

Ålder:12-15
Betyg:3
Förlag:Wahlströms
Köp den tex på Bokus eller Adlibris

tisdag 17 januari 2012

Barnpalatset i konkurs





 
Jag läste just i svd att Barnkulturhuset Palatset begärt sig själv i konkurs. DN har också nyheten. Tråkigt!


Jag har varit där en gång, på skrivkurs. Det var som en underbar fantasivärld och överallt stötte man på utklädda figurer, både barn och vuxna. Det var som att komma till Hogwarts eller Narnia.



Jag läste att de kanske skulle tvingas stänga för ett tag sedan i barnboksprat. Vi bestämde i familjen att vi skulle se till att åka upp till Stockholm snart som bara möjligt, så barnen fick se det.

Vi hann inte.


Jag har sällan sett ett så väl genomfört och tjusigt sagohus. Den känslan är nog svår att uppnå utan att både kärlek, arbete och pengar lagts ner.  Mycket av allt. Här är ett blogg inlägg med ganska många bilder från DN för den som vill se lite mer interiör.

måndag 16 januari 2012

Böcker jag skall läsa

Till höger ser ni böcker som är inköpta med presentkort som jag fick i julklapp och som alla troligen dyker upp på den här bloggen inom kort.









1. Nerifrån är titlarna Cirkeln av Mats Strandberg&Sara Bergmark Elfgren. En bok som har fått oerhört mycket uppmärksamhet och jag det känns att alla som är intresserade av barn och ungdomsböcker nästan måste läsa, så också jag.


2. Nästa bok heter "En liten chock" och är skriven av Johanna Lindbäck. Jag har läst två andra titlar av henne och är nyfiken på debutboken. Dessutom gick jag en skrivkurs som Johanna hade ihop med Lisa Bjärbo. Den rekommenderas, se mer på Att Skriva Inte Nu.

3. Ovanpå den ligger Pojkarna av Jessica Schiefaur. Också en måste-bok att läsa, som både har fått mycket uppmärksamhet och som vann  2011 års Augustpris för Årets svenska barn- och ungdomsbok:.
Bland de nominerade finns också Cirkeln, som är med i bokhögen, samt en bok som jag redan recenserat, nämligen: Konstiga djur. Får se om jag tar resten av de nominerade senare i år.

4. Nästa bok i högen heter "Ursäkta att man vill bli älskad lite grand" av Johanna Thydell. Den har jag i princip köpt på titeln. En bra titel skall löna sig, tycker jag.

5. Efter det ligger en bok som jag har köpt av den underliga anledningen att när jag bestämde mig vilken inriktning denna blogg skulle ha så kom namnet "Boktjuven" direkt. Innan jag släppte den bestämde jag mig för att surfa på den titeln. Och det visade sig att det finns en bok som heter så. Jaha. Asch. Jag kom liksom inte på något bättre namn, så det fick vara kvar. Men självklart måste jag läsa och recensera den boken. Lustigt nog visade det sig att det är en ungdomsbok - desto bättre! Boktjuven är skriven av Markus Zusak.

6. Näst överst i högen: Bläckhjärta av Cornelia Funke. Den har jag faktiskt redan hunnit läsa, och recensera. Den recensionen hittar du här. Idag råkade jag gå in i bokaffären igen, fast jag inte behöver något. När jag kom hem upptäckte jag att jag hade köpt fortsättningen "Bläckmagi". Får se om den är lika bra som del 1. Det hoppas jag!

7. Överst ligger en bok som du kanske inte trodde att du skulle hitta i min hög. Iallafall trodde jag nog inte det själv. :) Det är "Fritagningen" av Robert Muchamore. Del 3 i en serie om en hemlig agent organisation som heter Cherub, där alla agenter är barn/ungdomar. Denna bok lär inte vara aktuell för några priser á la August-pris, men den säljer bra i flera länder och jag är övertygad att det finns oerhört mycket att lära av en sådan bok. I allafall för mig.

Förresten är det "Fritagningen" jag läser just nu, så den kommer nog som nästa recension.

söndag 15 januari 2012

"Lånar" alla författare?

Ja. Nej. Kanske. Helt enkelt svårt att säga. Och vad är lån, vad är inspiration och vad är den värsta formen - plagiat? Hur mycket kan man låna? Får man överhuvudtaget låna något?

Janina har ett intressant inlägg idag i sin blogg: Bläddra!Bläddra!: Astrid Lindgren lånade också - såklart!.
Hon har läst en artikel i dagens DN:Astrid Lindgren hade en förebild i USA, där skribenten hittat en amerikansk förebild till herr Karlsson och även beskriver några förebilder till Pippi. Janina argumenterar för att detta inte gör Astrid till en sämre författare.





















Jag håller just på att läsa Pojkarna  av Jessica Schiefauer. Recension kommer inom ca en veckan. I den boken förekommer en mystisk växt med en blomma som har en central roll i berättelsen. Jag kan inte låta bli att associera till Little Shop of Horrors  köttätande monsterblomma. (Även om växten i pojkarna inte äter kött, så ger den, precis som den i Little Shop of Horrors, effekter på personligheten.)

Skulle idén med Pojkarna därmed bli sämre? Absolut inte! Historierna handlar om helt olika saker.


Blomman i Little Shop of Horrors associerar jag i sin tur förresten till en helt underbar gammal bilder bok som på svenska heter "Elisabit - den köttätande växten".

fredag 13 januari 2012

Bläckhjärta

Bläckhjärta  av Cornelia Funke är en fantasy/magisk realism historia där böcker spelar en central roll. Meggie 12 år bor med sin pappa som är bokbindare. Meggie tar inte ett steg utan att fundera på vilken eller vilka böcker hon skall ta med. Meggies mamma bor inte med dem. Egentligen vet inte Meggie vad som har hänt sin mamma. När hon frågar sin pappa Mortimer, som hon kallar Mo, säger han olika saker varje gång. Att hon är ute på äventyr och inte kan komma hem av orsaker som varierar från gång till gång. En kväll kommer en konstig person och hälsar på. Hans namn är också konstigt. Han heter Sotfinger, och inte nog med det, han kallar inte hennes pappa Mortimer utan trolltunga. Sotfinger har en mård. En konstig sorts mård som har horn.

Bläckhjärta är en spännande, orginell och välskriven historia.



Vad jag vill stjäla från Bläckhjärta:

1) Grundidén i storyn! Det är nog dock svårt eftersom den är rätt orginell och jag inte direkt kommer på något bra vis att variera den.

2) Fina beskrivningar tex beskrivs huvudskurken som vit som mjölk i ansiktet.
Agaver beskrivs som spindlar som hukar sig med sina köttiga blad.
En himmel beskrivs som rosa och citrongul och ovanifrån sipprade det mörkblå ner som utspillt bläck.

3) Alla karaktärer har mer än en egenskap och egenhet. Deras inbördes relationer är olika och skiftar under berättelsens gång. Ett tema som återkommer är två personer där den ena tycker väldigt mycket om den ena men den andra inte bryr sig. Tex huvudskurken Capricorns* närmsta man, Basta, är väldigt fäst vid honom medan Capricorn själv inte bryr sig nämnvärt om Basta.

Capricorn nämns i Janinas blogg Bläddra! Bläddra! i ett intressant inlägg där hon efterlyser trovärdigare skurkar. Jag håller med, och tycker exempelvis att Basta är tydligare/mer trovärdig än Capricorn, men inte säkert jag hade reagerat om jag inte hade läst inlägget strax innan.

4) Många lukter. Återkommande i hela boken är en lukt av sot och brand. Basta luktar pepparmint(sedan en dam klagat på hans andedräkt), Skatan(Capricorns mor) luktar lavendel.

Sammanfattning: Tänk att det fanns ytterligare en så unik historia att skriva. Dock är den för min smak något pratig och kanske en aning för många personer. Men på det hela taget är det en fantasirik och spännande bok som man inte skall missa! Jag kommer definitivt att läsa fortsättningen.

Ålder:9-12
Betyg:4
Förlag: Opal
Köp den tex på Bokus eller Adlibris
       

fredag 6 januari 2012

Vad sa Einstein?

"En ambitiös mor lär en gång ha vänt sig till Einstein för att få veta vad hon skulle läsa för sin son, så att han kunde utvecklas till en framstående vetenskapsman. Sagor, svarade Einstein. Fint, sa modern. Men sen då? Mer sagor, sa Einstein. Och efter det? frågade modern. Ännu mer sagor, svarade Einstein."  (saxat från svd.se)





Det finns en trend nu förtiden att barnen snabbare går över till  enbart läsa-själv böcker, snarare än att fortsätta parallellt med högläsning. Det tycker jag är synd, för båda har sina poänger. En fördel med att läsa högt för barnen  även sedan de har lärt sig läsa är att man kan läsa mer avancerade böcker  än de som barnen kan läsa själva. Det ger nya tankar och ökat passivt ordförråd.  Dessutom är det roligt och mysigt!

Här är en artikel som handlar om läsa-själv böcker: Läsa Själv boken står fortfarande kvar med fötterna i leran.

Här kommer en artikel om nyttan med att läsa hög för barnen, från Akademiebokhandelns hemsida: "Varför är högläsning så bra?"

Kerstin Lundberg Hahn ställde frågan varför det är mer ovanligt med högläsning på sin blogg för ett par år sedan: http://lundberghahn.se/om-skrivande-och-om-hoglasning

tisdag 3 januari 2012

Kaninkatastrofen


Kaninkatastrofen av Ingelin Angerborn handlar om Viking. Viking är lite klantig och har tillsammans med två andra bildat klubben Klant&Kompani. De ägnar sig exempelvis åt att konstruera olika anti-klant övningar, så att de skall vänja sig av vid att vara så klantiga. Tyvärr funkar de inte alltid perfekt. Viking har en hemlighet, som inte de andra i klubben känner till. Hon heter Meltem och och Vikings hjärna blir snurrig när hon är där. Dessutom luktar hon hallonsuddis. Viking försöker alltid komma på olika sätt att vinna Meltems gunst. I Kaninkaatstrofen försöker Viking lära känna Meltem lite bättre genom att få bli den som passar hennes kanin när hon skall resa bort.




Vad vill jag stjäla från Kaninkatastrofen:

1) Olika roliga situationer som fick både mig och barnen att bubbla av skratt.

Viking strular ofta till det för sig genom att han råkar säga saker som inte riktigt stämmer. Hans försök att rädda dessa situationer genom olika bortförklaringar blir väldigt roliga. I kaninkatastrofen så råkar Viking påstå att han är kaninexpert. Synd bara att det inte är sant.

Ett annat exempel är när Meltem skall lämna kaninen. Viking vill såklart vara själv med Meltem så han tvingar Viktor och Vilma att gömma sig på toaletten. Detta funkar bra ändå tills Meltem kommer på att hon behöver gå på toa.

Meltem skrek till och kom ut igen, röd i ansiktet och med uppspärrade ögon.
-Det var nån där, flämtade hon.
-Ja, just det sa jag, jag tänkte inte på det.

2) Fin och humoristisk gestaltning av Meltems uppfattning om Viking. När fröken frågar är det många som vill ställa upp och passa Meltems kanin Snövit, men en efter en tas händer ner när det visar sig att de skall resa bort, någon i familjen är allergisk, de inte får för mamma och pappa.

-Jaha, sa fröken, då är det bara du kvar Viking.

Jag tittade på Meltem och log så fint jag kunde. Och äntligen, äntligen tittade hon på mig.Men hon tyckte nog inte om mig precis. Inte än iallafall.

-Jag vet inte, sa hon och knep ihop munnen. Det är kanske bättre att hon får vara ensam...


Sammanfattning: En lättläst, spännande och oerhört rolig bok som är svår att lägga ner.
Betyg:5

Kaninkatastrofen var den första katastrofboken som jag och barnen läste. Det fick bli lite senare sovtid den dagen eftersom det var för svårt att sluta läsa. Sedan dess har vi lånat eller köpt alla de andra, och de är lika bra. Passar utmärkt som läsa-själv bok för 7-9 åringar också.

Förlag: Rabén&Sjögren
Köp tex på Bokus eller  Adlibris