Uppsats om Alice i underlandet

Alice hittar en dörr bakom
hänget. Bild: Wikipedia

Jag tänkte publicera min uppsats eller rättare sagt svar på en tentamensuppgift i kursen Barn&Ungdomslitteratur som jag gick i somras.  Det handlade om Alice i Underlandet som jag också recenserat och stulit från på bloggen. Jag har också tidigare publicerat den första uppgiften.

Här kommer texten:

 

 

 

 

 

Analys av Alice i Underlandet

 

Genre

Alice i underlandet räknar jag till en fantasy-genren, trots att den bokgenren inte fanns 1865. Boken har lite mer absurda inslag än de flesta andra fantasy-böcker, men handlar om en person som far till ett fantastiskt land, upplever äventyr och sedan åker hem, vilket är väldigt vanligt i fantasy. Alice äventyr antyds/förefaller bero på en dröm, och idag är det vanligt att drömmen används som ett sätt att nå den magiska världen, speciellt i fantasy-böcker som riktar sig mot yngre barn. .^[1] Kaninhålet kan också ses som den passage till en annan värld som många fantasyböcker har ^[2]

 

Tradition

I Alice i Underlandet finns en motreaktion eller parodi/satir på samtida barnlitteratur. Se tex följande stycke när Alice funderar på om hon skall dricka ur flaskan med text ”DRICK MIG”:

"..men Alice var en liten förståndig flicka som inte tänkte dricka genast. Nej först skall jag se efter om det står GIFT på flaskan, sa hon. Det var nämligen så att hon hade läst många små nätta berättelser om barn som hade bränt sig eller blivit uppätna av vilda djur ....bara därför att de inte ville komma ihåg vad äldre människor hade lärt dem. " ^[3]

Eller som Boglind-Nordenstam skriver i Från Fabler till Manga: ”Alice i underlandet ...är med sina icke-moraliserande drag och pekpinnar otypisk för sin tid.”^[4]

Alice i underlandet är, förutom ramberättelsen, episodiskt uppbyggd, dvs flera små äventyr som kommer efter varandra, vilket man bland annat kan se i både Gullivers resor och Baron von Munchhausens sällsamma resor och äfventyr till vatten och lands.

Alice i underlandet kan också räknas till en nonsenstradition, där som den största pionjären räknades Edward Lear med A book of Nonsense(1846)^[5] . Engelska barnkammarrim är också föregångare såtillvida att de ofta är ganska absurda och inte handlar om något konkret utan är en lek med ord.

Facsimil av första upplagan.
Bild:wikipedia.

 

 

Berättarperspektiv

Berättaren är allvetande, även om det nästan alltid är Alice perspektiv läsaren får följa.

Här kommer ett exempel där den allvetande berättaren märks:

”Hon såg den tydligt genom glasskivan, och hon försökte klättra upp för ett av bordsbenen, men det var för halt, och när hon hade försökt så länge, att hon var alldeles uttröttad, satte hon sig ner och grät, den lilla stackaren.”^[3]

Speciellt frasen ”den lilla stackaren” visar att berättaren inte är samma person som Alice.

 

 

 

 

Karaktärer

Alice

När kaninen tar upp en klocka,
först då blir Alice nyfiken.

Alice får aldrig sina egenskaper eller utseende beskrivet utan stället får Alice genomgående gestaltas av vad hon gör och tänker. I början av boken framgår att Alice inte tycker om tråkiga böcker ...och väljer att ta en tupplur snarare än att läsa en eller ”göra kransar av tusenskönor – var det så roligt att det lönade mödan att stiga upp...”^[6] Lite senare tycker inte Alice det är så märkvärdigt att en vit kanin springer förbi, eller att han talar. ”Men när han faktiskt tog upp en klocka ur västfickan....då sprang Alice upp...”^[6] Detta får jag till att Alice är en flicka som tycker om att ha roligt men som hellre vilar än gör något som inte är tillräckligt roligt.

Alice ser kaninen hoppa ner i ett kaninhål. ”I nästa ögonblick hoppade Alice efter kaninen utan att tänka på hur i all världen hon skulle komma ut igen.”^[6] Alice är alltså både nyfiken och äventyrslysten. Hon kastar sig in i äventyret utan att fundera på hur hon skall komma ut, dvs hon är en person som åtminstone i bland, handlar innan hon tänker efter. Ibland leder det till tårar, även om hon då i tanken bannar sig själv:

”Alice! Det tjänar ingenting till att gråts på det här sättet! sa Alice strängt till sig själv. Jag råder dig att genast sluta!”^[3]

Alice obetänksamhet gestaltas också av hur hon, upprepade gånger, glömmer att varelserna i Underlandet inte tycker om när hon talar om sin katt eller hund. Exempel:

”Och så kolossalt duktig som hon är på att fånga råttor – å, förlåt! ropade Alice igen, för nu reste sig håren på råttan igen och det var tydligt att hon var gräsligt stött.”^[7]

Alice har råkat växa så stor att hon inte kommer ut från den vita kaninens hus, och funderar på vad den vita kaninen och hans medhjälpare tänker göra:

”Jag undrar vad de nu kommer att ta sig till, tänkte Alice. Om de voro kloka, skulle de lyfta av taket.”^[8]

Alice rationella fundering står i motsättning till det de faktiskt väljer att göra; nämligen att kasta stenar på Alice, vilket ger upphov till ett av de ganska många tillfällen då Alice att visa att hon inte är rädd att ta en konflikt:

”Det här måste jag sätta på för, sa Alice för sig själv, och så ropade hon högt: Jag råder er att inte göra om det där en gång till!”^[8]

Ur ett genusperspektiv är Alice för sin tid oväntat genusöverskridande. Hon är tex äventyrslysten, orädd för konflikter, rationell,självständig. Hon är inte självuppoffrande, lydig, passiv, omsorgsfull eller emotionell. Däremot är hon kanske sårbar och vacker. ^[9]

Alice spelar krocket.
Bild:wikipedia.

Sammanfattning Alice karaktär

Sammanfattningsvis har Alice väldigt många olika egenskaper, och är därmed rund(flerdimensionell) person. ^[9] Är Alice en statisk eller dynamisk person? Det finns olika åsikter om detta i kurslitteraturen. ^[9][10]
Alice blir mer och mer hemma i undervärlden och vågar mer och mer säga ifrån, men egentligen är hon snabb redan från början att protestera mot sådant hon tycker är fel. Så på det stora hela är nog Alice mer statisk än dynamisk, men hon visar mer självförtroende ju längre boken går, tex mot slutet. I början när drottningen skriker ”Av med hans/hennes huvud” blir Alice orolig, och tycker att det är ”ett riktigt under att det finns en enda levande människa här, men senare i boken reagerar hon så här:

”..hon tillade tyst för sig själv: Det är ju bara en kortlek. Inte behöver jag vara rädd för dem”

och lite senare: ”Drottningen blev illröd av ilska, stirrade på henne en stund som ett vilt djur och röt

-Av med hennes huvud! Av …

-Struntprat,sa Alice högt och bestämt...” ^[11]

 

Övriga karaktärer i Alice i underlandet

Chesire-katten.
Bild:wikipedia.

Som jag ser det är övriga karaktärer i underlandet tillsammans bildar en aktant, på ett liknande sätt som Nikolajeva skriver om Tommy och Annika i Pippi, nämligen att de har ”samma funktion i berättelsen, de är därmed en aktant”. Funktionen hos bikaraktärerna i underlandet är att presentera Alice med ovanliga situationer och otraditionella sätt att se på saker, som hon sedan kan reagera på. Hon(och läsaren) får därmed dels lära sig att inte ta saker för givet, men också att säga ifrån om det går för långt. Dessutom är ett syfte att låta Alice komma in i olika humoristiska situationer. Boken är främst menad att underhålla, och en föregångare till den mer barnvänliga attityd som kom runt sekelskiftet 1900, 30-40 år senare.

Miljö

I början av boken funderar Alice på vilken sorts böcker hon tycker om och inte:

”Och vad har man för glädje av en bok där det inte finns bilder och där inte människorna pratar med varandra?”^[6]

Alice i Underlandet har både bilder och väldigt mycket dialog. Det som inte är dialog är främst beskrivningar av vad som händer, inte hur något eller någon ser ut. När det ändå förekommer en miljöbeskrivning gäller beskrivningen ofta samtidigt händelser, såsom:

”Dörren ledde rätt in i ett stort kök, som var alldeles fullt av rök. På en trebent stol satt hertiginnan och vyssjade ett litet barn. Kokerskan stod böjd över spisen och rörde i en stor kittel som tycktes vara full av soppa.” ^[12]

eller

”Ett stort rosenträd stod alldeles vid ingången till trädgården. Rosorna var vita, men där stod tre trädgårdmästare och var ivrigt sysselsatta med att måla dem röda.”^[13]

En hel del av miljöbeskrivningarna tas förstås om hand av illustrationerna. Fokus i Alice i Underlandet ligger inte på miljö, men vilken sorts miljö kan denna underliga historia utspelas i om inte en som är lika fantasifull som historien själv? Miljön nästan framstår indirekt ut historien.

Litteraturförteckning fråga 5

1 Maria Nikolajeva. Bilderbokens byggklossar. (Lund: Studentlitteratur, 2000), s 52.

2. Ann Boglind&Anna Nordenstam. Från Fabler till Manga. Gleerups utbildning 2010, s86

3. Alice Äventyr i sagolandet och bakom spegeln. Lewis Carroll. Översättare:Gösta Knutsson (Stockholm:Wahlström&Widstrand 1981), s18-19

4. Boglind&Nordenstam. 2010, s85
5. Boglind&Nordenstam. 2010, s89
6. Carroll, 1981, s13-14
7. Carroll, 1981, s25
8. Carroll, 1981, s39
9. Maria Nikolajeva. Barnbokens byggklossar. Lund: Studentlitteratur, 1998, s65

10. Barnlitteraturanalyser. Maria Andersson&Elina Druker(red). (Lund: Studentlitteratur, 2008), s75-77
11. Carroll, 1981, s106-107

12. Carroll, 1981, s57

13. Carroll, 1981, s71