onsdagen den 19:e september 2012

Till Alfons försvar.

Bakgrund: Häromdagen skrev jag ett inlägg om den nya Alfons-boken "Skratta lagom, sa pappa Åberg!". Jag såg efter ett tag att jag ficken del trafik till det inlägget från tidningen Skånskans barnbokblogg. När jag klickade mig dit så såg jag att det var ett inlägg med rubriken "Vet inte vad jag skall tro", just om nya Alfons-boken. Eva Emmelin skrev att hon hade läst en recension på Alwidas grymma boktips, där Alwida utfärdar en varning för att köpa/läsa nya Alfons-boken.

Är boken hemsk?

För det första tycker jag att boken är rolig, och inte speciellt hemsk. Den är kategoriserad som en "Stor-Alfons". Jag tror att barn på 5-6 år är smarta nog att förstå att det här är en berättelse, inte på riktigt.
Utom en liten stund innan Alfons&Milla skall kallas in i "enrummet", så vet LÄSAREN att det inte är på allvar, även om storkusinerna inte gör det.

Lek och makt

Själv tycker jag  att den tidigare boken "Alfons och soldatpappan" har ett betydligt mer allvarligt tema än "Skratta lagom, pappa Åberg!". Om temat i den var "Krig och makt" så ser jag temat i den nya boken som "Lek och makt."

Glöm inte att makt är en stor del i barns lekar. Vem bestämmer tex vad en grupp barn skall leka? Går det runt jämlikt så alla barn får precis lika stor chans? Nja. Möjligen om en vuxen hela tiden är inne i leken och påpekar att det skall vara så.

Alfons pappa

I boken visar Alfons pappa att han är lekfull och ganska barnslig ibland. Den visar också att Alfons pappa inte är så lättlurad, och att han inte drar sig för att gå i maskopi med de mindre barnen mot de större.
Det visar också att Alfons pappa inte alltid helt "perfekt". För visst är det fult av Alfons pappa att luras.


Hur uppfattar barn boken?

Hur ett barn uppfattar boken tror jag kan vara VÄLDIGT olika, dels pga olika barn är så olika.Vissa fantiserar mer än andra, vissa är mer känsliga, andra mindre känsliga. Dessutom är olika barn känsliga för olika saker.

Ålder är självklart en viktig faktor också. Det här är, som jag ser det, en bok till de lite äldre barnen, (5)6-9år snarare än 3-4 åringarna.

Till dig som inte vet vad du skall tro

Tro inte på mig, läs istället boken och skaffa dig en egen uppfattning.

9 kommentarer:

  1. Jag gillar din uppmaning att skaffa sig en egen uppfattning om boken. Barn är ingen homogen grupp som uppfattar allt på samma sätt. Det är också intressant hur vi vuxna kan fastna i fällan att all barnlitteratur ska vara moraliskt fostrande och "korrekt". Jag har själv inte läst nya Alfonsboken men är väldigt nyfiken på den nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du läser den och sedan skriver något om den så uppskattar jag en kommentar här så jag kan hitta det.

      Radera
  2. Självklart tycker jag också att alla borde skaffa sig en egen uppfattning, det var lite därför jag skrev som jag gjorde. Anledningen till att jag varnar är att just Alfons tillhör den kategori av böcker som föräldrar plockar upp till sin treåring från en boktrave på ICA utan att blinka. Märkningen "Stor-Alfons" ser de flesta inte ens. Jag har ännu inte till denna dag haft en kund i bokhandeln som har känt till den märkningen när jag berättar om den. Därför ville jag skapa en debatt, och jag kan villigt erkänna att jag fokuserade hårt på det jag tog mest anstöt av i boken. Många barn kommer att skratta åt den här boken, jag vill bara bidra till att en debatt uppkommer så att fler föräldrar faktiskt tittar i boken och gör ett medvetet val. Jag säljer ju den här boken som alla andra till mina kunder, men jag förhör mig alltid (även när jag säljer andra böcker med svårare teman) lite om barnets ålder för att se till att det blir en bok som passar åldern. Jag pratar inte ner den på något vis för mina kunder, men jag visar dem märkningen Stor-Alfons om de har tänkt köpa den till ett mindre barn. Sedan brukar jag låta dem titta i boken och bläddra lite, men så gör jag ALLTID, med ALLA bilderböcker. Bloggen är dock den ventil jag har när jag tycker starkt om något, och Skratta lagom! sa pappa Åberg är för mig den största barnboksbesvikelsen på flera år. Tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad tyckte du om Soldatpappan? Var den helt ok eller studsade du något på den? Jag studsade faktiskt mer på den än på denna. (Hm gick det att förstå?:)

      Radera
    2. Jag lånade Skratta lagom! sa pappa Åberg på bibblan och ikväll läste vi den. Mig förvirrar den för jag förstår den inte riktigt. Vad vill pappa Åberg egentligen säga?

      http://lillabus.wordpress.com/2012/09/25/skratta-lagom-sa-pappa-aberg-av-gunilla-bergstrom/

      Radera
    3. Nu hamnade mitt svar under fel kommentar, ber om ursäkt för det :)

      Radera
    4. Haha, ingen fara. Tack för länken!

      Radera
  3. Ja, jag förstår precis. :) Jag tycker att Alfons och soldatpappan tar upp ett oerhört allvarligt ämne som många barn har frågor om på ett ganska bra sätt (det är trots allt ett jättesvårt och stort ämne). Den är bra som underlag för vidare samtal och högst aktuell. Dessutom gillar jag att det tydligt framgår av bokens titel och design att det är en bok med ett tungt ämne (alltså ingen obehaglig överraskning för köparen när de väl kommer hem med boken). Sedan reagerade jag såklart först på att det inte var en "vanlig" Alfonsbok, men jag tycker det var fint att Alfons tog steget ut i världen och fint att han med hjälp av den trygghet han förmedlar kunde närma sig detta svåra ämne.

    SvaraRadera