söndagen den 19:e augusti 2012

Namnsdagsflickan

Namnsdagsflickan av Kristoffer Leandoer
Ålder: 12-15 år
Betyg:3
Förlag:BonnierCarlsén
Köp den tex på Bokus eller Adlibris

Boken heter namnsdagsflickan efter huvudpersonen Robins lillasyster. Hon kallas så eftersom hon säger att hon heter samma som dagens namnsdag, varje dag. Robin och Kim, en klasskompis, skapar en fantasivärld Berghendia som namnsdagsflickan fäster sig vid. Och hon tar illa vid sig när Kim och Robin slutar att träffas och slutar att utveckla Berghendia, så illa att hon till slut hamnar på sjukhus.



Sammanfattning: Namnsdagsflickan känns som en lite experimentell barnbok eftersom den består av en Fantasy-berättelse och en "realistisk" berättelse men ingen verkar resa mellan världarna. Det finns en teori att namnsdagsflickan försvinner in i Berghendia i samband med sjukhusbesöket, men i själva Berghendia-historien hörs hon inte till. Dessutom avbryts dessa två historier ibland av väldigt fina manga-liknande serie-strippar om en kvinnlig superhjälte. De har inget med någon av de andra två historierna att göra, mer än att det är vad Kim, som är den som tecknar, ägnar sig åt efter Berghendia. Jag tycker inte det riktigt går ihop, och de många hoppen ger en sorts verfremdungseffekt som kan vara det som gör att jag inte känner mig så engagerad av historierna.

Berättartonen i ramhistorien är vemodig och lite frånvarande, och väldigt charmig. Även om det aldrig blir så jättespännande, tycker jag att boken var underhållande och lättläst och utrycker flera kloka tankar.  Jag läser gärna fler böcker av Kristoffer Leandor.

Not: Man får aldrig reda på vilket kön Robin och Kim har, men det tänkte jag inte på. Jag satte själv Robin, berättarjaget, som kille och Kim som tjej, utan att fundera. Först efteråt kom jag på att det skulle vara någon form av HBQT tema i boken, och blev fundersam var det fanns, till jag kom på att både Kim och Robin kan ha varit två tjejer eller två killar. Det funkar verkligen - bägge kan vara antingen tjej eller kille oberoende av den andra, men är ingen stor grej i historien som jag såg det.


Vad jag vill stjäla från Namnsdagsflickan:

1. I en av serierna får man träffa "maskmannen" som kan se ut som vem som helst. Då utspelar sig följande konversation(suveränt manga-illustrerad.):
"-Pappa...men du är ju död!
-Jag har två överrraskningar till dig. För det första är jag inte död och för det andra är jag inte din pappa."
och så tar han av sig masken. Brrr, läskigt värre!

2. I Berghendia:
"- Ers höghet! Det här får ni bara inte missa! Vi har siktat stirrhajar.
... Där borta!
De var inte alls särskilt lika hajar. De var för runda och för stilla....
Hon skulle just fråga varför de kallades stirrhajar, när vidundret närmast skeppet slog upp sitt öga - det hon tagit för fiskens rygg var i själva verket ett enda väldigt ögonlock."

3. En lysande beskrivning av hur svårt det är att uttrycka/skapa något som förstås av andra.

"Man är hänvisad till de verktyg man har, de ord som alla använder, de färger och former som alla känner igen..... När man äntligen får ur sig något kan ingen längre tro att det verkligen är ens eget: det ser ut som dåliga kopior, halvfabrikat, andrahandsupplevelser."



4 kommentarer:

  1. Åh, den här skulle jag vilja läsa själv! Jag ska nog allt ta och skriva upp den på önskelistan :)

    SvaraRadera
  2. Ganska kul att när jag läste vad boken handlade om tog jag för givet att Robin och Kim var två tjejer, medans du såg på dom som en kille och en tjej. Med andra ord väldigt bra namn om man ska se det ur en HBTQ-vinkel. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det! Kolla denna också:
      http://blogg.bokus.com/namnsdagsflickan/

      Två pojkar var det där. Manga-stil ritar ju tjejer och killar ganska lika också. Bägge jättesöta, liksom. :)

      Radera