Orvar Petterson 1935-2012

Orvar Pettersson. Foto: Mattias Sjösvärd

Den 15 maj i år dog min svärfar Orvar Pettersson. Idag, 11 juni 2012, är jag på hans begravning, men det här inlägget har jag skrivit i förväg. Bilden här visar Orvar. Det är precis så jag kommer ihåg honom. Prästklädd och med ett brett leende. Min man har berättat att han innan han blev pensionerad alltid hade prästkragen på sig, ifall någon skulle behöva honom.

Sista gången jag träffade honom, sista april, klappade han om mig flera gånger och log precis det där fina leendet.

Familj

Orvar och Kerstin, min svärmor, fick fem barn, varav fyra lever idag. Christoffer, barn nummer fyra, var svårt handikappad till följd av en skada som uppkom vid förlossningen och dog vid 16års ålder. De fyra andra fick i sin tur barn. Totalt har det hittills blivit tio barnbarn.

Intressen

Orvar var konstnärligt lagd. Han blev antagen på konstfack i Stockholm, men valde teologin istället. Men han fortsatte både göra bilder. Se längst ner i inlägget för några exempel. Han tyckte också mycket om att spela musik, speciellt fiol

Mer om Orvar

Han tyckte mycket om att gå barfota, vilket han både gjorde när han skulle gå ut och hämta posten, och även ibland i kyrkan.

Orvar vigde mig och Mattias, och döpte våra barn, precis som han har vigt alla sina barn och döpt alla sina barnbarn, utom Lilly som är alldeles nytillkommen. Däremot hann han träffa henne.

 Nedan kommer en dikt som min svärmor har skrivit till sin make och som var med i dödsannonsen i Närkes Allehanda.

Min vän är min och jag är hans!

Hand i hand 

med eller utan ord 

vandrar vi, värmda 

av närhet och ömhet 

livet igenom 

och skuggorna bakom oss 

flyter tillsammans."

Kerstin Pettersson

Orvar har målat altartavlan och ett Maria-standar i Hidinge Gamla kyrko, och enligt vad jag har läst på nätet är det också han som har designat dess kyrktupp.