tisdag 12 juni 2012

Bilderbokens pusselbitar - Vad jag lärde mig

Bilderbokens pusselbitar Maria Nikolajeva
Ålder:Vuxen
Betyg:4-
Förlag:Studentlitteratur
Köp den tex på Adlibris  eller Studentlitteratur

 Bilderbokens pusselbitar är en faktabok om bilderböcker, tänkt att användas på universitetsnivå, och jag läser den som kurlitteratur till en barn&ungdomslitteratur kurs som jag går på distans i sommar på Linné-universitetet.

Jag har redan skrivit om att jag tycker den stundtals är lite krånglig att läsa. Jag har f.ö i samma inlägg påbörjat en ordlista med litteraturvetenskapliga ord. Det är också ord som används på annat vis än jag är van vid. Nog talat om det. Här kommer ett inlägg som handlar om vad jag tyckte att jag lärde mig av boken.


Vad jag lärde mig av Bilderbokens pusselbitar

1. Bilderböcker i väst använder sig av konventionen att vänstersidor symboliserar hemmet/trygghet, medan högersidor symboliserar äventyr/fara.

2. När samma figur ritas flera gånger på samma sida för att visa rörelse och/eller tid, kallas det simultansuccession.

3. Ord och bild i bilderboken kan samarbeta eller motverka varandra. De kan också fylla i varandras luckor/gap helt eller delvis. Detta är egentligen inget nytt, men jag har inte haft ord för det eller funderat på att det kanske är så att hela bilderboken är symmetrisk dvs ord och bild säger samma alt. motsägande. Däremot har jag alltid tyckt att en bild som säger tvärtom jämfört med texten ofta kan ge en komisk effekt.


4. Följande är inte kunskap utan mer en teori.

Det verkar som om de flesta litteraturvetare ALLTID lägger en symbolist och/eller realistisk tolkning ovanpå barnböcker, och delar upp läsare i "sofistikerade" resp. "osofistikerade" läsare(Bilderbokens pusselbitar), eller ibland(andra tex Från fabler till Manga av Ann Boglind och Anna Nordenstam) "barn" och "vuxna". I exempelvis dessa båda böcker hittar jag påstående som går ut på att det bakomliggande/symboliska och/eller realistiska budskapet uppfattas av den sofistikerade läsaren, alt. att den vuxna "letar" efter vad som hände egentligen.

5. Mycket av det som står om bilderböckerna i denna bok är sådant som framförallt vuxna kan uppskatta.
Det finns alltså många bilderböcker som gjort ett medvetet val att göra sk dubbelt tilltal, dvs att också lägga in saker i boken som enbart talar till och/eller roar den vuxna uppläsaren. Jag har alltid trott att det har skett pga klantighet. :)


Mina åsikter

- Att ha ett dubbelt tilltal i en bolderbok tycker jag kan vara okej, bara man inte glömmer att huvudpersonen är barnet. De kul sakerna för de vuxna får inte göra berättelsen tråkig för barnen.

-Att den vuxne automatiskt förutsätts leta efter den underliggande realistiska berättelsen eller hitta symboliken tycker jag är aptrist. Lev med för sjutton!

Kan man inte bara få fantisera och låta barn uppskatta en fantasifull saga som kanske får barnet att se saker på ett nytt sätt, utan att tex ta för givet att en röd klänning/röd färg i bilderboken egentligen symboliserar mens. Den kanske bara visar en fin färg!

-På sid 196 skriver författaren angående en av mina favoritböcker "Elsie-Marie och småpapporna".

"Uppenbarligen har hon ingen pappa alls och kompenserar denna brist genom att hitta på sju småpappor."(Min kurs.)


Nej, det ser jag inget uppenbart med.

Jag har alltid tänkt att Elsie-Marie och småpapporna är ett tankeexperiment men också en berättelse om något som är väldigt vanligt nämligen : Att skämmas för en förälder.

Ett barn kan mycket väl skämmas för att hon INTE har en pappa, men lika gärna för att hon har en pappa som är homo, som har annan hudfärg än alla andras pappor, som har konstiga kläder eller ser konstig ut, som är allmänt pinsam(vilket ju gäller de flesta pappor!).


2 kommentarer:

  1. Hej!
    Här har du inlägget jag skrev om kvällen på Bokia. Vilken tur jag hade som fick höra massa om nya mat-böcker. Ha det fint, så kanske vi ses på fler bokmingel?
    http://tantrussinsbak.blogspot.se/2012/05/om-bocker.html

    SvaraRadera