onsdag 18 januari 2012

Fritagningen

Fritagningen av Robert Muchamore köpte jag på impuls när jag var ute för att köpa böcker att läsa och recensera på bloggen. De flesta av de böcker jag har tittat på har haft kvinnliga huvudpersoner, och troligen i första hand vänt sig till kvinnliga läsare i olika åldrar. Det gör inte denna, även om den inte på något vis är helt befriad från tjejer och damer. Det är nog snarare lite 50-50, och både småtjejer och vuxna damer kan vara minst lika tuffa som killarna.

Boken handlar om en hemlig agentorganisation som heter CHERUB. Det som är speciellt med den är de bara engagerar barn som agenter. Från ca 10 år kan barnet genomgå en supertuff grundträning, och sedan får de olika uppdrag. Tanken är att ingen vuxen kommer på tanken att ett barn kan vara agent och att de därmed kan komma in till ställen dit en vuxen aldrig skulle bli insläppt.

Fritagningen är den tredje boken i Cherub serien. Huvudpersonen är James som är ca 13 år. Han får ett uppdrag som går ut på att nästla sig in hos sonen till en vapenhandlare vid namn Jane Oxford. Sonen heter Curtis och sitter i ett ungdomsfängelse där alla fångarna är under 14 år. James kommer också dit, med en påhittad historia i bagaget och planen att de skall bryta sig ut från fängelset. Curtis antas då föra James till sin mamma och FBI kommer att bevaka dem och hoppas kunna gripa henne.


När jag läste de första kapitlen tänkte jag att det här var en bra dålig bok. Konstigt språk och generaliserande beskrivningar intill klyschor. Den här beskrivningen tex: "Precis som vågor slår mot en strand, kunde man här på Alaska höra en kastvåg närma sig." Jaha. Annars är de flesta beskrivningar mest i form av att färgen anges, tex "Laurens och Bethanys hem för natten var en container, målad i starkt orange".

Jag läste dock på lite och kom till en scen då huvudpersonen går med ett par klasskamrater till en bowlinghall. Ett annat gäng är där och bowlar. Eftersom det andra gänget förolämpar en av tjejerna i agentgänget så uppstår ett slagsmål. I slagsmålet lyfter texten och jag blir helt koncentrerad och intresserad. Hur gick det till? Jag är vanligen inte speciellt intresserad att läsa om slagsmål. I filmer passar jag gärna på att kolla mail och sms när de pågår.

Efter den scenen har boken väckt mitt intresse. Jag vill veta vad som händer. Det är spännande och jag läser snabbt ut boken.

Vad jag vill stjäla från "Fritagningen":

1. Ideén med barnagenterna. Jättebra förklaring till varför det är bra med så unga agenter och att de ofta får i uppdrag att bli kompisar med skurkarnas barn, för att på så vis nästla sig in hos skurkarna.

2. Den spänning som jag tycker att boken har. Att jag som läsare vill veta vad som händer och det uppstår ett sådant där moment när jag lever in helt i boken. Hur skapas egentligen den spänningen. Om jag det visste. Kanske finns hemligheten i dessa rader, kanske beror spänningen på något jag inte uppmärksammade innan dessa rader.

-Lugna ner dig Gabrielle, sa han. Det är inte värt att bli upprörd över en sådan som han.
Gabriell släppte sitt offer och ställde sig upp. James trodde han hade gjutit olja på vågorna, men insåg i samma sekund att fyra killar var på väg mot dem... <klippt>. När han tog ett kliv framåt för att gå tillbaka till sin bana fick han ett klumpigt slag på sidan av huvudet.
 James reagerade instinktivt, Han skickade iväg en armbåge bakåt för att slå ut killen som hade attackerat honom, och träffade rakt i ansiktet.

3. Spänningen, igen.

Det är ju inte bara grundidén som är bra. Plotten är också intressant. Att försöka nästla in sig hos en fånge och sedan rymma ur ett fängelse, när man bara är 13. Eller kanske 12. Riktig hemlig agent liksom. Vem vill inte vara det?

Sammanfattning: Ibland en bladvändare, ibland tappar jag hakan av konstiga eller schablonmässiga formuleringar. Det gäller faktiskt alldeles speciellt i början av berättelsen och i slutet. Men mellan början och slutet är det helt enkelt superspännande. Jag vill också ge en liten varning för att boken innehåller förvånansvärt grovt våld, både det som faktiskt sker och det som finns som hot, men inte infrias. Värsta exemplet: En tioåring förstår vid ett tillfälle att en person hade tänkt styckmörda henne. Huvudpersoner är tuffa och kyliga och klarar det mesta, men de verkar inte ha så många brister, iallafall inte några som hindrar dem. Jag tvekar om vilket betyg jag skall sätta. Boken är spännande som Hungerspelen men platt som en gammal 25-öres roman. Jag funderar på allt mellan 2 och 4 men fastnar för en medelväg.

Ålder:12-15
Betyg:3
Förlag:Wahlströms
Köp den tex på Bokus eller Adlibris

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar