onsdag 25 maj 2016

Det kom ett prickigt brev, lastat med ...

... PRICKAR!

Prickigt brev - egentligen för fint att öppna.
Klippa... i Harry Potter?

 Det började med att Prickiga Paula efterlyste en bok som jag visste att jag hade nånstans. Jag visste bara inte var. Vi har väldigt många (överfulla) bokhyllor, bokhögar osv. Mot alla odds lyckades jag i allafall hitta just den boken och skicka den. Som utbyte föreslog Paula "ett prickigt överrasknings bokpaket". Det lät ju kul, så jag tackade ja. Och igår kom det. Egentligen alldeles för fint för att öppna, men till slut tog nyfikenheten överhanden. Och paketet var inte vara prickigt utanpå, det var fullproppat med prickar!

Innehåll: Prickar! +Mumin +bok +m.m.

Dessutom boken "Jag ger sig solen" från gilla, en liten minibok(älskar minigrejer, har en miniboksamling) och en HELT UNDERBAR liten mumin med GLASÖGON. Bara hur gullig som helst. Min dotter var först enormt nyfiken på allt, men nyfiken byttes senare till upprördhet när hon hade studerat pappersprydnadernaa gjorda av boksidor.

"Men MAMMA, är det Harry Potter? Men det är det! Det är det! Men hur KAN någon klippa i Harry Potter?!?"

Jag fick lugna henne med att det troligen var ett sönderläst och utslitet examplar från ett bibliotek med tanke på att den jag fått det av är barnbibliotikarie. Det hjälpte, och hon svepte in sig i det istället och gick runt med det virat runt sig nån timme.

Mina nya glasögonmumin på sin hedersplats!
Fantastiskt roligt paket som förgyllde min dag! Hoppas Prickiga Paula behöver fler konstiga böcker framåt.. :)


Miniboken om "Bo" på sin nya plats bland övriga miniböcker.
Den längst till höger har jag skrivit mer om i inlägget 
"Har du en mindre bok än jag ska du få 10 kr"

söndag 22 maj 2016

Smakebit: Våga Hoppa

Idag ger jag en smakebit från fantastiska "Våga hoppa" av Ann-Charlotte Ekensten, Vilja förlag. Jag känner författaren sedan flera år och ibland har vi sällskap till olika barnkulturgrejer i Göteborgstrakten.

Våga hoppa är en ungdomsbok som är skriven med inriktning på ungdomar med psykiskt funktionshinder. Jag beundrar verkligen Ann-Charlottes förmåga att med så få ord uttrycka så mycket.

Jag har tidigare skrivit om Nyårsfesten och om Tage och guldtian. Ann-Charlotte har gästbloggat på Boktjuven, se här.

När smakebiten börjar har Hannes för första gången följt med för att titta på Emma när hon simtränar. De känner inte varandra så mycket, men Emma är nyfiken på honom.

Smakebit

Emma tittar ner i golvet. Hon blir nervös.
   Dyka från kanten kan hon. Men pallen är en annan sak. De är så hög.

Emma tittar upp mot kafét. Hannes vinkar till henne. 
   Emma känner att hon rodnar. Vad dumt att de ska träna nya saker idag när Hannes är med.



Våga hoppa Författare: Ann-Charlotte Ekensten Förlag:Vilja (2016) ISBN: 9789188037923 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

fredag 20 maj 2016

Min första publicering - i Bokhundens värld

Idag fick jag några ex av den nyutkomna antologin med verser för barn som tagits fram i projektet Bokhunden som handhas av Helene Ehriander på Linnéunversitetet. Tanken med projektet är att barn får läsa för hundar istället för vuxna - och som ett under så ger denna roliga situation många barn mod att börja läsa!

Nu har projektet tagit fram en antologi med verser och annat läsbart för barn, Bokhundens värld. Den kan köpas via Musikantens förlag och kostar då 280:-. Klicka här.

Jag kommer att skriva om Bokhundens värld minst en gång till, när jag har läst den, men just idag vill jag bara dela med mig av min glädje att jag för första gången fått något publicerat - i en riktig bok! Tjoho! Och jösses vad många i min släkt som jag har julklappen klar till... :):):)

Min vers handlar om en riktigt förebild, hamstern Bosse som inte lät något stoppa sig, inte ens förlust av ett ben!

Början på versen till Bosses ära!




Riktiga Bosse. R. I. P.






onsdag 18 maj 2016

En överdriven refusering - nu går väl ändå förlaget för långt

Du som klickat in här kommer säkert att tro att jag just har fått ett JÄTTEelakt refuseringsbrev, men nej, faktiskt inte. SÅ skrev jag mest bara för att du skulle bli nyfiken. Till höger ser du ett foto av refuseringsbrevet:

Men är inte det en standardrefus?

En HELT vanlig standardrefus, hör jag att du tänker, vad var det för överdrivet med det? Såna har du väl fått förr?

Det stämmer, detta är en helt vanlig standardrefus och jag har byrlådorna fulla, men...

Sant, men ändå överdriven eftersom...

Det överdrivna är bara att jag har inte skickat något manus till Styxx, så jag  har blivit refuserad i FÖRVÄG, hahahha, jag dör. De kanske har börjat en lista med de värst galningarna och så skickar de ut standardrefuser med jämna mellanrum till oss, som förebyggande åtgärd.**

Förebyggande refusering?

Jag vet inte hur jag ska ta det, kanske som typ: "FUCK OFF ALREADY" Hälsningar förlaget p.s för säkerhets skull skickar vi detta besked till dig i förväg. Vi har kontakter inom både SF och Fantasy, och gör regelbundna tidsresor för att checka av framtida manus och  VI VET ATT VI INTE vill läsa ditt nästa manus. ***

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
*Disclaimer

För inte så länge sedan fick jag refus av Kabusa(som Styxx är en del av) på ett Fantasymanus för barn. Styxx är inriktat på vuxna har jag fått höra, så det var länge sen jag skickade något till dem. Kanske har de hittat ett apgammalt manus som jag har glömt att jag skickade till dem.

** Jag har en vag känsla att jag har fått en sån här spontanrefusering en gång till och en gång har ett förlag messat mig för att kolla om de hade skickat refus på ett manus som jag hade skickat för länge sen. (Det hade de.)

***Egentligen fattar jag att de hittat nåt manus och är osäkra om refusen har gått iväg eller ej. Och det är sånt som händer.  Men det är kul att retas! :)

tisdag 17 maj 2016

Så nära barfota

Så nära barfota av Marie Hedegård
Ålder:Vuxen
Betyg:4
Förlag: Lindelöw
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag är skrivkompis med författaren och har fått mitt Recex direkt från henne.

Handling

En medelålders kvinna har svårt att veta vad hon ska ägna sig åt nu när barnen är utflugna. Hon finner det lätt att hitta fel på andra men även på sig själv som hon anklagar för att inte sköta sitt jobb bra. Hon är orolig över kärleken både från make och barn. Speciellt från de senare. Ett litet äventyr med en väninna på SPA ger henne efter ett tag blodig tand att åka och hälsa på sin väninna som flyttat till Afrika.

Sammanfattning

Den här boken räknas till genren kvinnoroman, som sannerligen inte är min genre på något vis, men jag hade ändå mycket nöje av att läsa den och fann den osedvanligt trovärdig i många detaljer. Huvudpersonen har förbehåll och negativa känslor även i situationer där det kanske inte är helt comme-il-faut, men som det känns som det skulle kunna hända. Bara kanske inget som man berättar för andra. Det är en på det stora hela positiv historia, som går från oro till ett ganska stort lugn.

Jag skulle nog vilja kategorisera det som en utvecklingsroman där utvecklingen går från tämligen olycklig medelålders kvinna till en kvinna som är ganska tillfreds med livet. Lite som en litterär feel-good. Den enda andra bok jag läst som jag tror hamnar i samma genre är "Att föda ett barn". Den senare är dock mindre feelgood än "Så nära barfota". "Så nära barfota" är inte en självklart feministisk bok, tex framhålls betydligt mer könsuppdelade samhällen i afrika i ett drömlikt skimmer, däremot är det en bok som lyfter fram flera olika realistiska kvinnokaraktärer.

Vad jag vill stjäla från så nära barfota

1. Hur författaren låter läsaren förstå saker utan att skriva det på näsan, såsom hur mycket saknad väninnan är som försvunnit till Afrika, fast huvudpersonen inte säger ett ord om det utan bara klagar på hur själviskt det är att hon lämnat sin 19 åriga dotter efter sig i Sverige.

2. Bra beskrivning av en motsägelsefull och lite rädd medelålders kvinna som blommar ut, utan att gå till några överdrifter. Trovärdigt.

3. Tex detta stycker ur boken. Per-Olof är huvudpersonens make. En väninna som har med sin hund kommer och hälsar på:


"Jaså, du tog med vildhunden", säger Per-Olof och kliar Ruben under hakan med långa hårda tag.  Ruben börjer upp huvudet och njuter av uppmärksamheten medan jag går bort till kaffebryggaren."
   "Kaffe?"
   "Har du inget roligare att bjuda på? Jag är genomfrusen."
   "Vänta ett tag." Per-Olof försvinner snabbt ner i källaren. När han kommer tillbaka står jag kvar med kaffepaketet i handen.
   Han har en flaska och tre vinglas i händerna.
   "Det här kommer du att gilla Cathrine. En Pinot Noir från 05."
   Han häller upp och vi klirrar glasen emot varandra innan vi dricker. Vad inbillar han sig egentligen? Att Cathrine kom hit för att underhålla honom?
   "Mmm. Härligt fruktig. Och alldeles för lättdrucken."
   Cathrine stryker händerna över håret och avslutar med att lyfta upp hårtopparna med fingrarna. Det ser ut som en omedveten handling, men jag har lärt mig hennes rörelsemönster, hennes sätt att få frisyren att se naturlig ut. Hon sätter sig på min plats vid fönstret och när hon lägger det ena benet över det andra glider kjolen upp och visar hennes långa ben. Jag kan inte låta bli att slänga en blick på Per-Olof."

måndag 16 maj 2016

Backa "Bladen brinner" - barnbokspod!

Bladen brinner!

Radarparet Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck funderar på att starta en barnbokspodd för vuxna som ska heta Bladen brinner. Hjälp till genom att ge ett bidrag och få en roliga belöning, just nu minst 250kr. Lika bra att du klickar dit med en gång om du är intresserade, det verkar poppis att bidra.


Jag ska bli en karaktär i en bok!  (Eller i alla fall mitt namn.)

Själv valde jag att få mitt namn i en av deras böcker. Lycka till med att få en karaktär med det namnet trovärdig... För mitt namn är ju Ingerun. Alltså, INGEN heter ju faktiskt så, och man får nog vara bra skicklig för att maskera att namnet kommer från mig. Ska bli intressant att se hur de klarar detta. :) Och det får vi snart veta! Klicka här om du vill veta mer.

UPPDATERING: Första säsongen är nu finansierad. Men misströsta inte! Finansieringen av nästa säsong har redan börjat. Klicka på här för att se hur du kan bidra!

söndag 15 maj 2016

Kändistätt på Bokskåpets 10års-kalas!


I går hade världens finaste barnbokaffär Bokskåpet i Göteborg 10 års kalas. Det var inte lätt att komma dit, för man var tvungen att veta knepet, var portalen mellan den tråkiga, regniga grå vanliga världen och sagovärlden fanns. Men mig kunde de inte lura! Jag hittade den direkt!
Feér och sagoblommor

Väl där möttes man upp av två feér. Vänstra feén,Maj, är fd anställd på Bokskåpet och fen Mio arbetar där nu. Det finns en antidiskrimineringspolicy från Bokskåpets sida som går ut på att de även ska anställa en del vanliga dödliga, men varför chansa?
Blommor från trädgården
förgyllde kalaset. Lite osäker på arten.
Kanske maskrosor.



Veganbuffé och magisk bar
Detaljbild från den sagolika buffén. Allt tillagat med recept från
Lisa Bjärbos vegankokbok.
I baren - Pia Johansson, alv,
jobbar som barnboksillustratör
och på Bokskåpet.
Min väninna Annelie Vinberg studerar de magiska
frukterna i trädgården. Undrar vad man förvandlas till
om man äter den orange? Den blå?
Mia, chefsalv, med medhjälpare sprider glitter över kalaset.
Det såg ut som konfetti, men hallå, jag är ju inte dum, nåt hade de lagt in i den, något liksom helt magiskt.

Bazar Masarin

Basar Mazarins grundare,
Susanne Sandström(fé) och
Karin Långstrump Eggert, mer känd under sitt
barndomsnamn. (Pippi). Hon var tvungen att byta
pga alla bara tjatade på henne att hon skulle hjälpa dem
att flytta, bära bilar som inte vill starta osv. Så irriterande!
Kiriakiri, som egentligen heter något helt annat, var där ikognito. I vanliga fall jobbar hon som sagoprinsessa i hemligt land, men lyckades få ledigt för att komma till kalaset där hon berätta sagor med stor inlevelse. Krak!






                                    Bokskåpets historia

Chefsalven Mia berättade om hur hon och
hennes  alvkollega Frida* startade Bokskåpet
efter att de hade träffats i en sagosjö ...
... och inne i affären fanns en utställning med bilder från
Bokskåpets historia. (Självklart censurerad! Bara de sagoväsen
som kan passera som mänskliga var med.)
*Frida var inte med på kalaset, hon hade visst råkat fastna i en annan dimension 
på "den gröna ön", var det nu är.(Numenor?)

Inne i affären!

Alltså, det är ju både roligt och unikt att få vara en av de få dödliga att få komma till sagolandet, men inte hade jag en aning om att det var så KALLT där. Jag antar att alver, sagoprinsessor osv står över sådant som frysattacker. Men som tur är var själva affären också öppen och där fanns också mycket att se. Och jag träffade på mitt gamla ex, Pettson, som jag inte sett på 15-20 år! Bläddra ner om du vill veta mer om det.
Det fanns också en utställning med sago
bilder av Kristina Digman. Här i ett trädbarn
som fångats när hen läser. Trädbarn älskar att
läsa, men det vet du säkert redan!
Ett fönster ut. Inne magisk konfetti, ute grå trottoar och bilar.




Snusmumriken tyckte det var lite stökigt, så
drog sig tilbaks med några andra från Muminland.
Mumintrollet längst fram blev så trött av allt firande
att hin tog en liten tupplur. Good for her!

Kerstin Lundberg-Hahn, magiker/sagoberättare.

Min gamla kompis Alfons satt i ett hörn och log.
Han var bara sååå glad att se mig!
Bordet med nya böcker! Märk att Noel och
den magiska önskelistan är en av de utvalda!



Väx upp Pettson!



Pettson, Findus och jag. Pettson var fortfarande rätt sur på
mig för det där med händerna. Barnsligt, tycker jag, det var
ändå säkert 20 år sedan vi separerade och det var ju han som
fick vårdnaden över Findus! Precis som jag inte skulle vara
lika ansvarig förälder, eller vaddå?!?!
Vad trodde han? Klart jag blev sur!!!  Get over it....
Det kändes i alla fall bättre mellan oss än förra gången vi sågs.
Då var det väldigt mycket gnäll, ambulanser, poliser, you name it... Jösses vilken cirkus!